Så, nu är sjukstugan över och allt funkar som det ska - LÄTTNAD . Inte kul med en dator som strejkar.

Någon  efterlyste lite foto på hunden för ett tag sedan, så här kommer lite foton från kvällspromenaden idag. Finast i världen .

Åter till redigeringen…..

Äntligen helg och änså länge skiner solen. Får hoppas att den fortsätter göra det resten av dagen. Idag ska jag fota, fota och fota, redigera syskonfoton och hälsa på mamma. En bra dag med andra ord .

Sötsnöret Rebuz

En vacker allé på väg till jobbet

Ha en trevlig helg!

Nä, om man skulle ta och uppdatera bloggen lite, här händer ju ingenting (eller hur Carina ) . Men ihop med våren kommer energin tillbaka och man får lust till alla möjliga saker igen (fast scrapsakerna ligger fortfarande och samlar damm, får se om lusten till pyssel också väcks snart). Tänk vad lite värme och sol kan göra. Kvällarna blir längre och man hinner med så mycket mer.

Våren som sagt, här i Skåne har den kommit så här långt:

 Lite bakslag kommer fortfarande med hagel och piskande, isande regn men jag klagar inte, tidsnog försvinner de inslagen också och man kan ta av sig både mössa och vantar.

I min släkt har vi många födelsedagsbarn så här års (fattar inte varför….). Här är en, min brorsdotter Elin. Stora tjejen fyllde 3 år igår.

Hurra, hurra, hurra!

Här har vi en till som fyller år. Lite i förskott (men med tanke på hur ofta det uppdateras här får jag passa på), den 5:e maj närmare bestämt. 1 år blir denna älskling.

Tänk vad tiden sprungit iväg, kommer så väl ihåg första natten med hund. En liten en på drygt 7 kilo har nu vuxit upp till nästan fullvuxen på 38 kg. Dock är han lika snäll och go som han var då .

Allt för denna gång, ha det så bra.

…är en hund som Ä L S K A R snö. Han kan jaga snöbollar från morgon till kväll och nafsar och glufsar i sig så fort han kommer ut. Så här såg det ut idag när jag, M och Rebuz var ute i trädgården och lekte.

Det var en gång en vattenkanna

Numera en sil

Det gäller att ta sats och ge allt man har, att missa en snöboll går liksom inte för sig

Vi ställde honom på vågen idag, 9 månader och 2 dagar gammal och stadiga 36,5 kg. Kurvan uppåt har planat ut och jo Nina, nu har han nog “magrat” lite till det normal .

Sen som vanligt men i tisdags fyllde Rebuz 8 månader . Tänk vad tiden går. Kommer ihåg första dagen han var hos oss, då såg han ut såhär:

Nu, 30 kg tyngre (35,7 kg), ett antal cm högre och full av energi ser han ut såhär:

 Han är en underbar hund som änså länge har visat sig från sin bästa sida (och vi ser inga förändringar för att det skulle ändras längre fram). Vi kunde verkligen inte önskat oss en bättre schäfer .  

Grattis (om i efterhand) säger vi också till brosan Änzo och syster Toza. Mamma Ulla kan vi bara tacka för ett superbra jobb .

… ett trädgårdsland!

Då var vi hemma med vår lille guldklimp. Resan hem gick bra. Lite gnällande så klart men inga olyckor eller vilda danser hade vi. Väl hemma var det mycket nosande och tittande.

Hittade vattnet, mina krukor och lite annat smått och gott men det har vi lärt oss nu, att mina saker låter vi vara!

Lekt och busat har han också …

… för att i nästa sekund se nästan död ut. Total avslappning :).

Lite mat fick han och gjorde både stort och smått - UTE!

Vet faktiskt inte mer vad man kan önska sig av dag 1. Nu ser vi framemot natten, mer om den imorgon.

Ja, idag är det äntligen dax - vår söta, busiga, temperamensfulla, härliga Rebuz flyttar hem till oss. Tänk vad vi har väntat och längtat, barnen har kryssat för sina “Dagar-till-Rebuz-flyttar-hem” sidor varje dag och sagt varje morgon att “nu mamma, är det inte många dagar kvar” :) .

Buren är fixad, leksakerna väntar, bajspåsar och koppel på sin plats, matskålarna utplacerade och staketet lagat och nätat, allt klart med andra ord.

Jobbar halva dagen, sedan bär det av! Håll nu tummarna för att allt går bra.

Jag hoppas inte ni har tröttnat på Rebuz bilder för det kommer komma massor kan jag tro. Dock skall jag aktiva mig för att bara blogga om honom så att ni som inte är hundintresserade slutar att hälsa på för det vore inge kul :(.